Resenärerna

”Och på kvällarna innan hon somnade hörde hon alltid den där underliga fågeln som förföljde dem. Den hade ett läte som liknade en mänsklig röst. Lena tyckte att den skrek: ’Svedese, svedese!’ Rösten var hes och hånfull. Den sa att hon var ovälkommen, en främling som inte hade här att göra.” Ing-Mar