Duggregn : för det som känns
(Reklamlänk)
”Jag borde le och jubla högt men jag slutade sjunga när du kom och nynnar endast pliktskyldigast för visst kan jag inte gråta nu när allt är bättre än det någonsin varit” Jag stod bakom mammas byxben när jag var liten, tittade under lugg och ville ambivalent både synas och vara osynlig. Det enda ja
